En hel dag med A

Är man bussmänniska så är man och då har man inget emot att en ledig dag sätta sig på en buss och sedan följa den bussen tills det är dags för den att ställa sig på rampen. Jag valde att igår Fredag åka med en och samma förare hela dagen. Självklart var det uppgjort i förväg och i min väska låg en halvliters cola och en tråkig tunnbrödsmacka med endast lite smör på. Tre clementiner hade också fått följa med. Resan började med att jag var tvungen att ta mig in till startpunkten, det stora Hallstavik. Det gjordes med en annan buss som jag totalt övergav senare. Väl i Hallstavik gick jag ner till bussgaraget där A satt och pratade med några kollegor. Vi gjorde snabbt iordning bussen och rullade mot Stockholm som en 639. Klockan var då 11:20. Strax efter klockan ett kom vi fram till Tekniska Högskolan där vi släppte av alla passagerare, parkerade bussen och tog med oss varsin macka in till den relativt sumpiga rastlokalen. Efter en macka och lite tidningsläsande var det dags att avlösa en förare på linje 44 mot skansen. Som vanligt var det några frusna turister med konstiga frågor som väntade vid skansen men trotts att det var fredag så var det lugnt hela dagen.
Vi hade tur och behövde inte vänta på att våran avlösare utan allt gick snabbt och bra. Tio minuter senare var vi på väg tillbaka till Hallstavik. Eftersom att 15.00-bussen är ganska populär att åka med blev det ganska mycket folk på bussen. Tystare blev det vid fem då vi kom fram till Hallstavik och körde till Norrtälje, men då EJ I TRAFIK. Här passade det väldigt bra att prata om allt mellan himmel och jord men mest om pappa och hans nya "flickvän". Fast jag tror att vi mest diskuterade alla de olika adventsgranar som lyste upp i mörkret. Efter en snabb visit på Norrtäljegaraget som innehöll toastopp och tankning och tvättning av bussen körde vi vidare mot en matrast i Tekniska.
Det blev sallad till middag. En radio fick stå som middagsunderhållning och med en eller två jullåtar i bakgrunden blev det riktigt mysigt, även fast salladen smakade riktigt dåligt. Ytterligare några tidningar blev lästa innan det var dags att köra sista 639:an till Hallstavik vid 20.05.
En trafikant åkte för långt och jag somnade minst en gång. Efter ankomsten till Hallsta fortsatte vi till Herräng. Men det gäller att inte avgå för tidigt. Därför blev vi tvungna att backa några meter och att backa med en ledbuss är inte alltid så lätt och det går oftast inte fort. När vi väl hade backat klart var det bara att köra framåt igen. Jag klev av bussen utanför mitt hus klockan tio på kvällen.

Varje år brukar jag åka en hel dag med min pappa. Vanligtvis gör jag det i samband med att han har sin sommartjänst men den här sommaren jobbade han inte under den tiden då sommartjänsterna gällde så det blev aldrig att jag åkte med. Nu har jag inte åkt med honom överhuvudtaget på tre veckor eftersom att jag tycker det är jättejobbigt på grund av skilsmässan. Men en tradition är något som man ska hålla på enligt mig så jag fick komma på en lösning.
Resultatet blev att jag åkte en hel dag med min, på grund av skilsmässan, nya favoritchaufför; A. Hon och jag är som mor och dotter och det är många, både hennes kollegor och trafikanter som får för sig att vi är släkt. Men vi är bara väldigt bra kompisar.
A blev väldigt glad när jag ringde till henne och frågade om jag fick åka med henne för att jag hade tråkigt hemma. Och hon blev ännu gladare när jag frågade om jag även fick åka med hela arbetsdagen. Hon har flera gånger tidigare frågat mig om jag vill åka med när jag har kommit från skolan men en sådan där sak måste man planera i förväg.
Jag hade jätteroligt och en positiv överraskning var att vi skulle tvätta bussen. När jag var liten och åkte med min pappa tyckte jag att det var jätteroligt att tvätta bussen. Jag brukade springa efter de jättestora borstarna i bussen. Igår sprang jag inte efter dem utan satt stilla på min plats och åt en av A:s smörgåsar. När jag senare på kvällen klev av bussen utanför mitt hus kändes det jättebra att ha spenderat en hel dag med A. Det var roligare att åka med henne än vad det brukar vara att åka med pappa. En orsak tror jag är att vi pratar mer med varandra.
När jag somnade i min säng den kvällen var jag jättenöjd med dagen. Dessutom kändes det som att jag fortfarande hade bussbältet på mig...

Månadens Bild

Nu har det snöat två gånger och som min pappa alltid brukade säga:

Det är de tredje snön som ligger, så det är väl bara att vänta.

Tills dess får ni glo på denna bild.

Var är den tagen?

Buss-fusk

Det är väl knappast många som inte har hört att Busslink rapporterar extraturer till SL fast det i själva verket inte är några extraturer.
Jag fick höra det först i Tisdags när jag råkade höra radion när jag satt på bussen, lite lustigt sammanträffande.
Själv blev jag inte så förvånad, jag har länge vetat att det är något skumt med ledningen i Norrtälje. De har flera gånger försökt att ändra på min pappas tjänst. De har kommit med förslag på hur den skulle kunna utformas men saker är den att deras förslag inte fungerar i praktiken. Men åter till extraturerna. På busslinks egna hemsida kan man läsa att företaget har gjort en intern utredning där syftet var att säkerställa kvaliteten på Busslinks rapportering av extratrafik. Man kan ju undra om det är samma ledning som har utfört internutrdningen som tog en buss till sin privata bostad och rapporterade den bussen som en extratur.

Varje år brukar personalen i yttergaragen hitta på någon rolig aktivitet tillsammans. Det här året åkte de iväg och bowlade. Nu undrar jag om den bussen som de åkte med till bowlinghallen också var en "extratur"?

Busslink riskerar nu sitt avtal med SL.

Läs mer på följande sidor:
Norrtälje tidning
Busslink Norrtälje
DN
Busstidningen

Jag lever fortfarande

Det var ett tag sedan jag skrev något på bloggen. Men det har varit en jobbig tid med dödsfall, skilsmässa och kurser som faller bort från scheman titt som tätt. Därför har bloggandet fått vänta lite. I denna sorgens, frustrationens och stressens tid har jag inte haft möjlighet att åka så mycket tunnelbana, inte ens till och från skolan. Utan det har blivit mest buss. Men att åka buss med min pappa är något jag undviker nu för tiden. Jag klarar inte ens av att möta han på vägen utan att det tåras i ögonen. För er bloggläsare som kände min mamma eller min pappa sedan deras tid på tunnelbanan i Liljeholmen kan jag säga att deras tid som äkta makar är över. Eller är på väg att bli över, skilsmässopapperna är påskrivna och inskickade. Nu ligger bara betänketiden för dörren. Det är först nu som jag känner att jag kan prata om det utan att bli ledsen. Men mina vänner har varit ett otroligt stöd. Tusen tack!

En annan lite roligare överraskning som jag fick när jag loggade in på blogger.com var att jag äntligen har fått en bloggföljare. Lite tråkigt att min blogg inte är så värst mycket till att följa, den har ju inte varit så aktiv, menar jag. Men vem du än är som följer min blogg så hoppas jag att jag kan leverera lite fler inlägg i framtiden så att du har något att följa.

Månadens Bild

Det var nära ögat att jag höll på att missa Månadens Bild. Men här är den, en bussbild från min pappas buss. Jag är riktigt nöjd med den om jag får säga det själv...